fredag, september 21, 2007

Vad är rättvisa?

Från det att jag för ca 10 år sedan blev politiskt medveten har jag röstat borgerligt. Före det röstade jag rött pga av att folk (mest fackliga företrädare) sa att jag skulle göra det för min egen skull och för min familjs skull. Jag var då fullständigt ointresserad av politik och visste inget bättre så jag gjorde som folk sa till mig.

I takt med att jag blivit äldre har jag många gånger fått ompröva mina egna värderingar och åsikter kring vilket parti som bäst representerar det jag tror på.

Jag gör det idag väldigt enkelt för mig när jag värderar vilket parti som ska få min röst. Jag söker svar på två enkla frågor:

1. Vilket parti/block kan få aktiebolaget Sverige AB att generera bäst resultat till vår gemensamma välfärd?
2. Hur ska våra gemensamma resurser fördelas?

Svaret på fråga 1 är för mig helt självklar - Alliansens politik är bäst - det enda alternativet för entreprenörskap. Vänsterns politik bromsar istället bara företagsamheten i sverige. Jag tycker dessutom att alliansen ska gå mer högerut vad gäller arbetsrätten. Ta bort turordningsreglerna som förhindrar duktiga ungdomar att komma in på arbetsmarknaden.

Svaret på fråga 2 är inte alls lika självklar. Jag vill att vi tar hand om varandra. Att vi visar solidaritet och omtanke för de mest utsatta. Här faller jag ofta för vänsterns sympatiska argument men inser också att inget svenskt riksdagsparti idag vill att sjuka människor ska slängas ut på gatan. Dessutom tycker jag utvecklingen för de borgerliga partierna (framför allt moderaterna och kristdemokraterna) går i rätt riktning vad gäller att forma en politik som är gångbar för alla människor, även de som idag är sjuka eller står utan arbete.

Sammantaget så faller ändå min röst, trots vänsterns sympatiska solidaritetsargument, på alliansen.

Jag har hela tiden försvarat mina egna val med att utgå från att de människor som bidrar mest också ska tjäna mest. Det måste löna sig att vara duktig och jobba hårt för utan dessa människor skulle vi inte ha någon välfärd alls.

Med utgångspunkt från detta resonemang måste vi tyvärr sänka ersättningen för sjuka och arbetslösa för att få ekonomiska incitament att vilja jobba.

Dock har jag haft stora problem att försvara mina val när det gäller pensionärerna. Varför ska de få mindre i plånboken? Om jag nu går på linjen att de som bidrar (eller har bidragit) mest ska tjäna mest. Det rimmar ju inte. De har ju "offrat" hela sitt liv genom att arbeta och betala skatt till vår välfärd? Är det rättvist?

Många pensionärer klagar också mycket riktigt på den nu förda politiken med orättvisa pensioner. Är detta tacken för allt slit?

Min slutsats vad gäller pensionärerna blir ändå - Jo, det är (nog) riktigt att sänka ersättningen för dagens pensionärer trots att det är orättvist i förhållande till tidigare generationer. Mitt försvar för detta är att våra gemensamma pengar inte räcker till så höga pensioner som man tidigare haft. Och i slutänden blir det då ändå ganska rättvist eftersom dagens pensionärer trots pensionsänkning har bättre ersättning än vad kommande generationer någonsin kommer att få på ålderns höst.

Inga kommentarer: