Jag älskar Susanna Kallur

Jag såg verkligen fram emot VM i friidrott. Jag såg framför mig hur det svenska gänget skulle fixa minst lika många medaljer som vi blivit bortskämda med de senaste åren.
Jag hade för stora förväntningar. VI hade för stora förväntningar, för jag vet att många med mig har resonerat på samma sätt.

Om man utgår från de enorma förväntningar som vi haft är det egentligen bara Carro som presterat tillräckligt bra så här långt i VM, men så är det givetvis inte. Det finns många fler kämpar som slått både personliga och svenska rekord och det måste ju betraktas som mycket bra.

Jag måste erkänna att jag bara älskar Susanna Kallur, hon gjorde trots allt ett fantastiskt VM även om hon inte fick med sig någon medalj. Hennes personlighet och utstrålning gör mig alldeles knäsvag. Hon visar känslor och jag älskar sådana människor. TV-bilderna med Kallur efter finalen blev bara för mycket, de var så känslosamma att jag började gråta med henne. Kunde inte stoppa tårarna... ville inte stoppa tårarna.