Så var det premiär för Idol 2007. Jag har nån form av hatkärlek till det programmet. Eftersom jag älskar musik så finner jag en stor tillfredsställelse att lyssna på bra artister och sångare. Å andra sidan är det pinsamt att se alla människor som trånar efter uppmärksamhet så till den milda grad att de kan tänka sig att totalt göra bort sig själva inför miljontals tittare. Jag fattar det inte. Jag tycker ärligt talat synd om dem. Det är tragiskt.
Juryn går på i yllstrumporna precis som vanligt. Där är jag också kluven. Hur kan dom med att platta till människor på det sättet. Inte nog med att de har en nedvärderande och kränkande attityd, man vill dessutom gärna stampa och spotta på dem lite extra för att vara helt säkra på att personen inte ska ha något uns av självförtroende kvar när de går ut genom dörren. Det måste väl vara fejkat? Eller?
Sedan kommer jag på mig själv att jag sitter och myser när jag ser andra människor göra bort sig framför kameran. Jag skrattar till när någon i juryn spottar ur sig en spydig kommentar till någon falsksjungande person som tror han ska bli världsidol för han råkar ha snygga solbrillor.
Snacka om dubbelmoral...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar