På ytterst diskret volym hörs Stefan Anderssons Kamomilla Strand från högtalarna. Värmesljusen på bordet fladdrar till då och då, av små vindpustar från altandörren som står på glänt. Jag sitter, som vanligt, i min mjuka och goa skinnfåtölj och läser "Makten framför allt", en antologi om Göran Persson.
Lena Smedsaas beskriver i sin berättelse om Perssons syn på journalister. Hur han medvetet väljer vilka medier och vilka journalister som är favoriter och därmed får tillgång till statsministern. De som inte kan räknas till Perssons favoriter har däremot betydligt svårare att ens få ställa några frågor. Persson ignorerar dessa journalisters frågor och visar öppet en nedsättande och spydig attityd.
Persson har kontroll. Inte bara stenhård kontroll över sina egna statsråd som vi har hört många gånga tidigare. Han kontrollerar och styr också massmedia på ett oerhört skickligt sätt.
Det gäller tydligen att som journalist försöka skapa en bra relation och en trevlig atmosfär till Persson för att överhuvudtaget kunna utföra sitt jobb.
Hur mycket påverkar detta den kritiska granskning av Persson och regeringen som måste finnas i ett öppet och demokratiskt samhälle?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar