fredag, september 30, 2005

Har hon blivit helt galen?

- "Det är skrämmande att inte Anna Linds mördare fick ordentlig hjälp för sina psykiska besvär då han sökte hjälp. Då kanske det inte hade hänt?"

- "Det är tragiskt att "Olle i svängen" inte kan jobba och bidra som alla vi andra pga att han är psykiskt sjuk. Nu måste han leva på samhället, på våra skattepengar."

- "Vad konstig hon är, vad konstigt hon beter sig. Har hon blivit knäpp? Har hon blvit helt galen eller vad är det frågan om? Bäst att gå undan, så ringer vi polisen istället"

Jag trodde faktiskt att insikten och förståelsen för psykiskt sjukdom hade blivit bättre i vårt land på senare tid, men så är det nog inte iallafall.
Man hör ofta kommentarer från vanliga människor i stil med citaten ovan, vilket ju kanske borde göra oss mer hoppfulla?

Men jag är inte mer hoppfull nu, än vad jag var för 15 år sedan. Trots att man pratar som OM man förstod och accepterade psykisk sjukdom, så lyser sanningen och den fördömmande attityd som alltid har funnits, igenom. När det väl gäller så försvinner förståelsen och empatin. När någon visar symtom på att må psykiskt dåligt så ratas personen och blir helt ignorerad.

Det finns så otroligt mycket fördommar, det finns så otroligt mycket feghet hos vanliga människor som gör att politikerna med gott samvete kan prioritera bort resurser till psykiskt sjuka, trots att dom i valtider gärna pratar vitt och brett om hur viktigt det är att ge tillräckliga resurser till dessa människor. Psykiskt sjuka människor protesterar nämligen inte, för dom orkar inte, eller vågar inte. Dom skäms för sig själva. Dom är inte "normala".

Psykiskt sjuka behandlas som något som katten släpat in !

"Svensson" måste lära sig att psykisk sjukdom kan drabba vem som helst, oavsett klasstillhärighet, oavsett uppväxtförhållanden, vem som helst... till och med Svensson själv.

Politikerna måste inse att samhället har mycket att tjäna på att tillsätta resurser till dessa grupper så att man på ett tidigt stadium kan fånga in människor med mentala problem så att de inte "hinner" utveckla grav psykisk sjukdom.

Sjukvården måste skärpa sina rutiner gentemot anhöriga och ta vara på deras kunskaper för att underlätta och förbättra behandlingen av den sjuke... på ett så tidigt stadium som möjligt.

För att inte tala om vad de behandlande läkarna borde...

torsdag, september 29, 2005

Vägning V. 39 - upp 1,5 kg

Idag hade vi möte igen med tjockisklubben på jobbet. Vi är 20 personer som gått samman för att försöka inspirera och motivera varandra att på olika sätt gå ned i vikt. Klubben har varit igång sedan ivåras och visat väldigt bra resultat för i stort sett alla deltagarna. Sista vägningen, innan vi gick på semester hade vi totalt gått ned drygt 30 kg om man slår ut det på alla deltagare. Vägningarna efter semesterperioden har dock varit sämre, med ganska många som enbart gått upp, men inte så förfärligt mycket.

Idag hade jag gått upp 1,5 kg sedan förra vägningen för två veckor sedan, vilket jag kände på mig eftersom jag unnat mig både det ena o det andra på Cypern. Nu är det två veckor kvar till nästa vägning och jag ska försöka komma igång med motionerandet (långa promenader)igen och framför allt förbättra mina mattider som är den stora boven till mina viktproblem.

Nu väger jag 127 kg vilket trots allt är bättre än de 134 kg som jag vägde när vi startade tjockisklubben. Man måste tänka positivt, jag kan flyga, jag är inte rädd...

Back from Agia Napa

Ursäkta min långa frånvaro på bloggen. Har tyvärr inte hunnit att göra så många inlägg som jag hoppades när jag startade den. Får bli bättring på den fronten.

I fredags kom jag hem från en veckas semester på Agia Napa i cypern. Det var helt underbart att komma från väggarna hemma ett litet tag. Det är konstigt att man måste flyga till ett annat land för att helt kunna koppla bort alla bekymmer på hemmaplan.

Med 27 grader i vattnet och 32 grader i luften kunde man inte annat än att njuta. Det var nästan på gränsen till för varmt faktiskt. Tur att vi denna gång fixat AC på rummet, annars hade det blivit olidligt.

Vi åt gott varje dag trots att maten faktiskt inte är billigare än i sverige. De första dagarna provade vi på cypriotiska rätter i form av bland annat Meetze, ett smörgåsbord med 20 olika maträtter som kan avsmakas. Allt var inte gott, bl.a. hade bläckkfisken en väldigt äcklig konsistens även om smaken var helt okey. Mina favoriter blev Hallomi, som är en grillad getost, och tsatsiki, en slags goja som passar väldigt bra till kött.

Party, party, party. Å herre gud vad vi festade. Varken jag eller K är normalt sett några partykillar. Vi festar loss rejält endast max en gång om året. Men den här veckan var det fest precis varje dag... eller snarare natt. Vi startade varje kväll vid ca 21 tiden och höll på fram till kl 06.00 på morgonen. Oj,oj,oj, det tog minst två dagar, från det att vi kom hem, tills dess man började komma tillbaks till värden. Nu har vi festat för flera år frammåt *ler.

Men, det var kul, jäkligt kul, och jag längtar redan till nästa resa. Då ska vi också försöka uppleva lite sevärdheter, vilket vi inte hann med den här gången.

Tack för nu...

lördag, september 03, 2005

Makten framför allt

På ytterst diskret volym hörs Stefan Anderssons Kamomilla Strand från högtalarna. Värmesljusen på bordet fladdrar till då och då, av små vindpustar från altandörren som står på glänt. Jag sitter, som vanligt, i min mjuka och goa skinnfåtölj och läser "Makten framför allt", en antologi om Göran Persson.

Lena Smedsaas beskriver i sin berättelse om Perssons syn på journalister. Hur han medvetet väljer vilka medier och vilka journalister som är favoriter och därmed får tillgång till statsministern. De som inte kan räknas till Perssons favoriter har däremot betydligt svårare att ens få ställa några frågor. Persson ignorerar dessa journalisters frågor och visar öppet en nedsättande och spydig attityd.

Persson har kontroll. Inte bara stenhård kontroll över sina egna statsråd som vi har hört många gånga tidigare. Han kontrollerar och styr också massmedia på ett oerhört skickligt sätt.

Det gäller tydligen att som journalist försöka skapa en bra relation och en trevlig atmosfär till Persson för att överhuvudtaget kunna utföra sitt jobb.

Hur mycket påverkar detta den kritiska granskning av Persson och regeringen som måste finnas i ett öppet och demokratiskt samhälle?