Idag känns det bättre. Har fått lite distans till gårdagens tråkiga händelse och ser nu ljusare på tillvaron igen. Ibland åker man på bakslag, ibland åker man på en och annan snyting, det tillhör väl livet. Det viktiga är att reflektera över vad som hänt och förhoppningsvis lära sig något av det och sedan gå vidare med en ny erfarenhet.
Här om dagen var jag inne och gjorde diverse inlägg på några feministsajter som efterreaktion på Kristina Axén Olins förslag om tvångskastering av våldtäktsmän. Måste säga att jag tycker det är ett korkat förlag som egentligen inte leder någon vart. Däremot uttalade jag mig om att jag tycker det är viktigt att även våldtäktsmän får tillgång till vård vid behov. Dock menar jag inte att detta skall ske på bekostnad av behövliga insatser till hjälp för utsatta kvinnor, vilket feministerna ville tolka mitt inlägg som. Jag menar heller inte att det är en prioriteringsfråga för "kvinnorörelsen" vilket man trodde, utan snarare en fråga för alla de "feministiska" politiker som är satta att tilldela resurser till vård och omsorg.
Jag tycker de feministiska resonemangen har fått alldeles för stort utrymme i vår vardag, såväl i media som inom politiken. Det har gått för långt. Man snärjer bara in sig i en massa flummerier som inte vanligt folk förstår. Kanske är jag dum eller åtminstånde okunnig på området, men om man inte kan förklara på ett mer pedagogiskt sätt så att vanligt folk begriper så är det väl något som är fel?
Fan, jag kan inte stava till det, men vad är det patrialkala samhället och den där strukturella könsmaktsordningen för något egentligen? Visst, det råder förmodligen nån form av felaktig struktur i vårt samhälle, men det blir så luddiga begrepp när man pratar i dessa termer som bara krånglar till det. Risken är att "luddigheten" till och med motverkar sina egna syften och "skrämmer" bort andra effektiva och konkreta förebyggande åtgärder som kanske kan råda bot på vårt ojämnställda samhälle.
SJÄLVKLART tycker jag att kvinnor skall ha samma lön som män för likvärdigt arbete.
SJÄLVKLART tycker jag att vi måste göra allt vi kan för att förebygga mäns våld mot kvinnor, såväl fysiskt som psykiskt våld.
SJÄLVKLART tycker jag att vi måste jobba för att kvinnor får tillträde till chefsjobben med "makt", ansvar och befogenheter. Det behövs mycket mer av "kvinnliga" värderingar/åsikter i dagens ledarskap. Det skulle uppskattas av både kvinnor och män. Dock ska dessa kvinnor inte kvoteras in på ledande positioner. Det ska istället ske den "naturliga" vägen genom ökad kunskap och insikt om dess fördelar hos bestämmande rekryterare.
SJÄLVKLART föstår jag att man i analysen ska ta hänsyn till strukturella mönster för att identifiera orsak och samband,
MEN för i jösse namn, vi måste väl nån gång ta oss ur analysfasen och komma till skott med nån form av lösning? Det tror jag egentligen alla vill. Men då måste "ni" SLUTA MED ATT KRÅNGLA TILL DET SÅ FÖRBANNAT.
Är jag feminist?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hur kommer vi då till skott? På vilket sätt är du beredd att göra världen mer jämställd? Om du har ett svar på den frågan och samtidigt kan se att vi har strukturer i samhället som gynnar män på kvinnors bekostnad så kan kan du väl kalla dig feminist. Om du nu vill det. Jag är tveksam till det..
Om jag ska kalla mig feminist eller ej, kan jag inte riktigt bedömma, men jag tycker heller inte det är det viktiga i sammanhanget.
Ja du, hur kommer vi till skott? Det är ju det som är så svårt. Har du några konkreta förslag? Jag tror att "vi" måste ta fram GODA exempel för att skapa en positivare anda för jämställdhetens skull. Visa på duktiga företag och enskilda personer. Idag handlar det bara om fördömmande och en massa snack runt problemen. Vi vet redan vilket kön som är syndabockarna, det behöver inte ältas mer, det retar bara upp folk. Bort med alla pekpinnar.
Jag tror att varje enskild människa kan göra mycket i sin egen vardag. Att förändra världen i ett slag är däremot väldigt svårt.
Personligen kan jag inom mitt ansvarsområde se till att våra kvinnliga anställda tjänar (minst) lika mycket som männen för likvärdigt jobb. Att vi gör vår verksamhet mer attraktiv för tjejer. Att vi försöker uppmuntra att män tar ut föräldraledighet. Att vi vid rekrytering av nya chefer höjer upp "kvinnlig kompetens". Dock kommer jag aldrig att medverka till någon form av kvotering. Det tror jag inte på.
Jag tror det finns strukturer i vårt samhälle som gör att tjejer misskrediteras, men jag måste säga att jag, som man, inte känner mig direkt "gynnad" av detta, lika lite som jag känner mig gynnad av annan diskriminering och orättvisa. Ökad jämnställdhet är väl nåt positivt för alla?
Jag tror även att poitikerna kan göra mycket, som arbetsgivare till många kvinnor inom vård och omsorg. Dom får väl värdera upp mänsklig omvårdnad i förhållande till andra jobb som avlönas högre. Dessutom är det ju många politiker som anser sig vara feminister så då borde de väl ligga i deras eget intresse.
Kommentera mig gärna, jag är novis i ämnet och behöver lära mig mer.
Alltid kul med lite kommentarer på min nystartade blogg. Kände mig ett tag alldeles "emsam" och fullständigt ignorerad ;)
Kram/Peppe
Skicka en kommentar