Ett smärtsamt farväl

Det har varit en lång, trist och lite ledsam arbetsdag. De första timmarna blev det egentligen inget vettigt gjort. Arbetskollegorna avlöste varandra med att komma in och småprata med mig om stort och smått. Klockan 10.30 avtackade jag J som har jobbat hos oss i hela 34 år. Vi hade samlat ihop till en fin flaska Whiskey och en blomma från oss på kontoret som jag överäckte till honom samtidigt som jag tackade för alla fina, trevliga, roliga år tillsammans med honom. J är verkligen en speciell personlighet och en oerhört duktig yrkesman. En människa som alltid visar sin bästa sida med glada tillrop, historier och skratt som får den mest sure på gott humör.

Anledningen till att detta farväl kändes så smärtsamt var att det inte var en "vanlig" avtackning. J gick inte i pension idag, han är bara drygt femtio år. J har valt att säga upp sig. Främsta skälet var att han var missnöjd med sin jourersättning och den överenskommelse som träffades vid vår senaste löneförhandling mellan det lokala facket och företaget. Andra faktorer spelade givet vis också in, men eftersom jag representerade företaget i denna förhandling så känns detta personligen som ett misslyckande för min egen del. Ett stort nederlag för mig och företaget.

Resten av dagen fortsatte som den började, inget vettigt gjort mer än att samtala om dagens händelse med kleti och pleti. Med gubbarna på golvet, som ju fick vatten på kvarn och med VD:n som precis som jag, kände stora olustkänslor efter vår avtackning.

Var hemma från jobbet klockan 17.00, gick direkt till soffan, drog filten över mig, somnade, och vaknade inte förän nu, klockan 23.30. Ska nu, efter min bloggning, förflytta mig till sovrummet och försöka somna in igen.

Hoppas det känns bättre imorgon.